Jag har precis avslutat ett mail tillchefredaktören på Yogaworld där jag skriver att jag trots all vilja och önskan känner att jag behöver och vill sluta blogga. Det finns helt enkelt inte tid. Jag har varit supertaggad på att köra igång igen men varje gång jag tänker på den tid jag behöver lägga ner på att blogga för att det verkligen ska bli bra- så blir jag väldigt stressad.

Jag är så otroligt tacksam över att ha fått vara en del utav första “Hälsa & Fitness” för att sedan få byta till “Yogaworld”. Wow, så tacksam, verkligen <3  men nu är det dags att lägga ner bloggandet och lägga all fokus på min gosiga familj, läsa och lära mig mer om det framtida jobb jag ska skapa- den framtid jag ska skapa för mig själv och familjen. Fokus framåt mot målet.

Jag vill även tacka er läsare som följt mig genom åren. När jag tänker på det så har jag bloggat sedan 2008 vilket ju är helt sjukt?! Mitt bloggande började i och med att jag kom med i “talangjakten” (inte det som går på tv) för att tävla i min första Bodyfitnesstävling. Sedan dess har det bara rullat på, haha!

Jag hoppas vi kanske ses därute i framtiden, kanske kommer ni på en klass jag håller i? Kanske går jag på din klass?

Jag hoppas på att kunna få fortsätta inspirera er på Instagram istället där kommer att lägga upp lite klipp, bilder osv. Något som inte tar lika mycket tid som att faktiskt blogga.

Det är helt klart vemodigt, jag skulle ljuga om jag påstod något annat. Men…nu lämnar jag detta med mina sista ord, som är texten på en tatuering jag gjorde efter tiden på Robinson-ön. Där insåg jag många saker och det var även starten på ett nytt liv:

“Live Amazingly”

/Denice

Hejsan alla godingar! Jag har haft den längsta pausen någonsin från bloggandet. Det var välbehövligt. Nu är jag tillbaka men i en lite “nyare” tappning. Jag har funderat länge på om jag ska fortsätta blogga. Anledningen till det är för att jag inte känner att jag tillför något. Vad skriver jag om egentligen? Det mesta handlar om barn, trötthet, graviditet och sådant. Det har inte känts kul eller motiverande att skriva. Jag har känt att jag behöver ursäkta mig för att jag skriver om barnrelaterade saker, om graviditeten and so on.

Men nu! Nu har jag en plan. Jag vill fortsätta att blogga men det behöver formas om lite, precis som mitt liv. Jag har numer två barn och det medför att mina dagar, mitt liv inte alls ser likadant ut som det gjorde för 2 år sedan.

I den här nyare tappningen kallar bloggen- “Mama-yogini”. Bloggen kommer såklart att handla om yoga, träning+ träning och vegansk mat men jag ger även utrymmet (utan att ursäkta mig) för mina barn och familj. Det blir inriktat åt “mammalivet” helt enkelt, och allt som hör till det.

Så, mammaträning, träning före/under-och efter graviditet kommer jag också att ta upp här. Målet är även att i sommar dra igång en liten mamma-träningsgrupp!

Det jag kommer att skriva om är bland annat:

• Hinna med wellness?
• Yoga/träningstips hemma med småbarn, går det?
• Meditera mera. Enkla meditations och mindfulnesstips. Ex: Meditera medan du ammar?! Går det?
• Planera enkel men nyttig mat
• Stress, press och förväntningar
• Orka, hinna, leva!

Det är nämligen det här som mitt liv kretsar kring numer, och ni kommer att få ta del utav just det. Avskalat och ärligt. Livet är inte så glammigt just nu, men det måste få vara ok.

Ok, då är vi överens? Eller? Jag är medveten om att jag kanske förlorar en del läsare men samtidigt kanske någon ny hittar hit. Oavsett vad så har jag aldrig bloggat för att få massor utav läsare. Jag har alltid drivits utav glädjen att skriva, att få förmedla något utav värde och det är precis det jag vill fortsätta att göra.

Nu har jag en liten nystart här och det känns väldigt, väldigt bra! Jag känner ett värde i det jag vill skriva om nu. Jag ser fram emot att få dela med mig utav mitt “nya” liv som tvåbarnsmamma <3

I nästa inlägg skriver jag om förlossningen. De som jag var så orolig inför. Jag kan avslöja att jag hade en grymt bra förlossning tack vare en teknik jag fick tips om att använda. Men mer om det i nästa inlägg 😉

Här är vårt nyaste tillskott i familjen; Devin <3 På bilden är han en dag gammal.

Idag är han två månader gammal och frodas rejält trots gulsot, RS-virus, trög mage och nu ytterligare en förkylning. Han är en riktig fighter den här lille herrn!

Vem har flest hudveck?! Älskade unge!

Hej på er och god fortsättning- lite väl sent jag vet. Jag känner att jag behöver fortsatt paus från bloggandet då jag vill och behöver fokusera på förlossning. Jag är nämligen lite rädd och orolig inför den. Förlossningen med Elml var hemsk och långdragen. Vi höll på att kämpa i 32 timmar! Helt galet!

Den här gången har jag dock lagt mest fokus på meditation. Jag har yogat och tränat också men helt klart lagt mest tid åt att meditera. Det är min viktigaste punkt på dagen. Jag känner att det har lugnat ner mitt sinne otroligt mycket de senaste veckorna. Det som tidigare var kaos och gjorde att jag titt som tätt kunde bryta ut i tårar (dock i min ensamhet, inget jag visat för någon) har lagts sig nästan helt.

Jag har svårt att prata om rädslan och har däför också dolt den. Jag kan inte riktigt svara på varför jag har svårt att prata om det? Kanske för att jag ”bara” tänker att jag är rädd helt enkelt och att det inte går att göra något åt. Kan inte sätta fingret på det exakta. Smärtan är jag inte rädd för för det kommer göra ont såklart. Det är mer längden på hela förlossningen som jag hoppas ska gå snabbare. Men det kan jag ju inte påverka.

Så för att lunga mig så har jag som sagt mediterat mer än vanligt och det har hjälpt mig enormt! Det gick dock så långt att jag typ bröt ihop för några veckor sedan men allt detta kommer jag att skriva om när bebis kommit och vi har fått landa härhemma.

Det här med förlossningsrädsla var inget jag vart orolig för att jag skulle hamna i men det är en viktig fråga tycker jag och inte så många som vill prata om. Det kommer jag dela med mig utav här i bloggen. Men inte nu, inte än.

Nu är det ”me and the baby” som är viktigast. Vårt samspel när det väl är dags. Att ha ett lugnt sinne hjälper mig och min kropp att slappna av som även hjälper när det väl är dags. En rädd och spänd kropp gör hela förlossningen svårare att öppna sig.

Jag hoppas ni har tålamod med mig, med att bloggen står stilla ett tag till. När jag kommer tillbaka har jag så mycket att dela med mig! Dels om förlossningsrädsla som jag skrev tidigare men även om förberedelser, återhämtning och att ”komma tillbaka” till träning, hur och när kan en börja träna osv.

Det finns många frågor därute och som jag får utav mina ”mamma-magenklienter” jag jobbar med. Så de kommer jag också att ta upp här.

nej, nu är det dags för meditation följt utav en välbehövlig powernap!

Love/

D

Jag tar en välbehövlig paus från sociala medier i några dagar. En paus från allt egentligen då svärmor är barnvakt och Rikard och jag har några dagar helt för oss själva 💜 Det ska bli himla skönt.

Hittills har jag bara sovit och sovit och det har varit så skönt! Skönt men med ett uns utav ångest- för en ska väl passa på nu när en har mycket fritid?! Eller?

Mitt svar: Nope!

Jag önskar er alla ett härligt Nyår så ses vi igen om några dagar. Då med uppdateringar om vad som hänt och planerna inför nästa år.

Kram på er alla och här kommer lite tips inför nyår och dagarna innan:

• stressa inte ihjäl dig
• ha inte för höga förhoppningar på vad nyår ska leverera
• var i nuet- kanske posta och dina bilder i efterhand istället på sociala medier. Njut med dina vänner och familj istället för att posta/scrolla
• kanske till och med strunta i sociala medier?!
• och till sist igen…stressa inte ihjäl dig. Ta det luuuuugnt 💗
• 

Fy fan rent ut sagt! Vilka hemska dagar det här har varit.

Elmo och jag åkte på magsjuka i Onsdags. Inte nog med det så var Rikard tvungen att sova hos sin Mamma för att inte bli smittad då hans personal är på semester och ja, det är bara han som kan jobba fram till Jul.

Vad betyder det? Jo, det ska jag tala om- det betyder att jag varit själv med Elmo dessa två dagar då vi båda spytt och skitit hej vilt. Ursäkta språket men så har det varit. När Elmo blev frisk blev jag som mest sjuk. Att vara hemma magsjuk med ett barn som är typ frisk och vill leka, springa runt, får utbrott utav tristess….ja sådana dagar kan jag vara utan.

Jag var verkligen vid bristningspunkten kan jag lova.

Nu är vi äntligen friska och kan ladda lite för Julen. Idag blir det handla lite mat och fixa inför Måndag, ta upp julgranen och sedan bara mysa hela familjen😊💜

En liten ansiktsmask unnar jag mig idag samtidigt som jag och Elmo ritar: