Denice Lundevall
Yoga World

Träning

Bara jagTräningYoga/Meditation

Första träningspasset!

När jag kom hem från jobbet var nyheterna i full gång med att rapportera om alla hemskheter som pågår i världen. Jag orkar inte lyssna, jag vill inte se. Jag tog på mig träningskläderna och drog till gymmet. Utan plan, utan mål- ville bara svettas! 

Träningen blev helt improviserad- men just nu känns det väldigt skönt! Det blev ett helkroppspass, ett lätt sådant med lite flåsövningar: 

2-3 set, 8-12 rep

  • Front squat
  • Frivändningar, tempo
  • Push press, tempo
  • Smal rodd i cable
  • Enarms hantelrodd 
  • Sittande bröstpress 
  • Superset: KB swing + split jump , tempo

Efter passet körde jag lite yoga och övade på huvudstående. Eftersom jag inte har någon dator (än) utan bloggar från mobilen så är det kruxigt för mig att få in filmen här i bloggen- tyvärr, men ni kan se ett litet filmklipp på Instagram om ni kikar där. 

Lite bilder från idag: 

   
   

18 november, 2015 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Bara jagTräningYoga/Meditation

Mina 10 dagar i tysthet…

FYI: Eftersom jag bytt blogg och jag inte vet vad som sker med den andra bloggen- om MSR väljer att låta den ligga kvar eller hur det blir. Jag vill i alla fall inte “tappa bort” det jag skrivit om min meditationsresa och därför har jag kopierat inlägget från förra bloggen hit, så de kommer finnas med i den här bloggens historik 🙂 Så ursäkta dubletten! Det kan det nog bli lite så framöver- att det kanske dyker upp något recept som jag skrivit tidigare, nån bild jag använt förut osv. för att jag som sagt även ska få med det i den här blogghistoriken.

 

Det är så mycket jag vill säga, så mycket jag vill berätta och jag ska verkligen försöka att få med så mycket som möjligt. Dagarna flöt liksom ihop så vissa händelser kanske skedde på en annan dag än vad jag minns- men så är det och det får ni stå ut med ?

Dag 0, inregistrering: Gården ligger i Ödeshög ute på landet- otroligt vacker omgivning och det är jag idag tacksam för. Den vackra naturen skulle visa sig vara den ”enda” tillflyktsort man hade under dessa 10 intensiva dagar.

Det var mycket människor som skulle deltaga, vi var 80 st totalt. Hälften män och hälften kvinnor. Vi blev uppdelade könen för sig och fick våra rum samt rumskamrater-männen hade sitt eget hus att bo i och kvinnorna likadant. Man fick någon timme på sig att hälsa på varandra, packa upp, lämna ifrån sig mobil, dator, böcker, mp3 etc. Du får endast ha dina kläder, sängkläder, vattenflaska och hygienartiklar med dig. Runt 19.00 hade vi ett gemensamt möte där de gick igenom ”återhållningsreglerna” och vi fick skriva under papper att vi var väl införstådda dessa regler. Kl 20.00 ringde det i en liten klocka och då startade ”Ädel tystnad”, dvs total tystnad från och med nu fram till den sista dagen. Med ädel tystnad innebär det även att du inte ska: utbyta blickar, le mot varandra, gestikulera eller på något annat sätt försöka kommunicera.- ”Tänk att ni är här helt själva, då blir det enklare för er”, det var tipset vi fick från de som höll i kursen.

Jag såg mycket fram emot det här, så mycket att jag bara längtade till att de skulle ringa i den där klockan och då få känna tystheten ta över. Det gjorde den. Vi hade vår första ”sittning”, dvs vårt första meditationspass den kvällen. Det var spännande! Vi fick instruktionen: ”fokusera på din andning. Fokusera på hur luften kommer in i näsan och hur den sedan kommer ut igen”. Det var allt. Det gjorde vi i ca 1 ½ timme, sedan var det dags för sängen.

Dag 1: Gonggongen slog 4.00 och det var dags att kliva upp för att sitta sitt första 2-timmarspass. Instruktionen var fortfarande densamma: fokusera på din andning, hur den går in och ut genom näsan. Det gjorde vi exakt hela den dagen. Dvs alla 10 timmar satt vi och fokuserade på andningen. Svårt! Man blev lätt störd utav att folk hostade, snörvlande, bytte ställning osv.  När första passet var slut kändes det i hela kroppen. AJ va mör man blev utav att sitta skräddare så länge, hur ska det här gå!?

6.00-7.00 var det frukost. Du kunde välja mellan: gröt, yoghurt+mysli, knäckebröd eller mjukbröd, kaffe/te. Jag åt alltid gröt + 1 mjukmacka med smör, tomat och gurka + kaffe med mjölk. Jag var supernöjd med både frukosten och maten som serverades. Maten var vegetarisk, god och vällagad!

Dagens måltider såg ut enlig följande

6.00-7.00 Frukost

11.00-12.00 Lunch

17.00 2 st frukter + te/kaffe

Thats it! Ingen mer mat på hela dagen. Man var hungrig, ja absolut men det vande jag mig vid väldigt snabbt (kan nog tacka tiden på Robinson för det, haha).

Efter frukosten gick jag och la mig för att sova. Jag sov till gongongen slog igen 8.00 då det var dags för nästa sittning. 11.00 var det lunch och efter det tog jag mig ut i skogen. WOOOOOW, vilken magisk skog! SÅ vackert, så tyst, bara ljuden utav djuren som hördes- helt fantastiskt. Det fanns ett litet spår som var utstakat åt oss och även små stigar som de hade ordnat så man kunde gå in lite i skogen och inte bara gå runt, runt i det där spåret. Jag spenderade i princip all ledig tid i skogen om jag inte låg och sov.

Varje kväll var det ett föredrag på ca 1-1  ½ timme. Där gick man igenom tekniken, vi fick höra en del historia, händelser hämtade från verkligheten, man talade om hur tänket är, hur Vipassana kan hjälpa dig osv.  Väldigt bra föredrag!

Dag 2: -”Känn nu hur det känns runt dina näsborrar när luften passerar in och ut” Vilka förnimmelser känner du? Är det varmt, kallt, kliar det, känns det som att det bubblar, kittlas det? ALLT du känner på kroppen är förnimmelser och det var det vi nu skulle uppmärksamma. Det som hände på resten utav kroppen skulle vi helt ignorera. Nu var det BARA runt näsborrarna. Det var den andra delen utav meditationstekniken som vi nu fick. ”YES näsborraar, here we come- tänkte jag! ”Superglad över att få något mer att jobba med.

Dag 3: ” Känn nu hur det känns inne i dina näsborrar, runt dina näsborrar – samt hur det känns utanför dina näsborrar nedanför näsan, på överläppen, när luften går in och ut”. Ett steg till var taget, härligt! Jag började komma in i det här nu kände jag, jag kunde slappna av mer och blev inte längre lika störd utav folks hostande och snörvlande. Mina tankar var konstigt nog hyfsat fokuserade och jag hade inte så mycket problem med att hålla dem i styr…än så länge.

Dag 4: ”Känn nu efter om du känner förnimmelser på din näsa, hela näsan”.

”JAAAAA, ÄNTLIGEN FICK VI HELA NÄSAN HÖRRNI! HÖR NI DET: NÄÄÄSAN”- hade jag lust att skrika ut i hela salen!!! WOOOP, WOOOP! Nu jäklar nu börjar det hända grejjer! Jag kände så mycket på bara den lilla del som är näsan. Jag var helt uppslukad i det! YES NÄÄÄÄSAN! Det var en mycket bra dag.

Dag 5: Idag var dagen då vi skulle få lära oss ”Vipassana tekniken”. Den här dagen hade jag väntat på, jag hade väntat på den med en otrolig rädsla. Rädslan för att få upp gamla saker till ytan, rädd för att behöva ta tag i dem, se dem i ögonen och sedan behöva dissekera dem bit för bit tills de löstes upp. Det var vad jag trodde att vi skulle göra. Så var inte fallet, som tur var. Mitt hjärta bultade så hårt hela den dagen, jag hade en otrolig ångest och såg framför mig hur jag bröt ihop, hur snoret och tårarna rann och att jag hickande skulle få ur mig:” Snäääällaaaa, kan vi inte gå tillbaka till näääsaaaan, snyft, snyft.” Det skedde aldrig. Så fungerar nämligen inte tekniken. Det är alldeles för svårt att förklara hur den går till exakt men jag kommer att försöka.

Man ”scannar” kroppen, del för del och känner efter förnimmelser. Det gör du om och om igen. Genom detta ”rensar” du kroppen från orenheter. På de ställen på kroppen där du inte känner några förnimmelser eller har ”dåliga” känslor, smärta, det kan kännas stelt, stumt osv (alla känner olika) där har du sk ”orenheter”. På de ställena stannar du lite längre tills du eventuellt börjar känna något. Det man vill ha är små, sköna pirr över exakt hela kroppen, då är den fri och ren och du har ett bra flow. Väldigt, väldigt enkelt förklarat. Det funkar verkligen!!!!

Dag 6: Tristessen börjar verkligen ta ut sin rätt och några har hoppat av kursen. Man undrar varför, men får givetvis inget veta. Jag hade aldrig en tanke på att hoppa av, aldrig. Jag vet varför jag var där och jag hade mitt mål i sikte- jag ska lära mig att meditera! Men alla är vi olika. Den här dagen var jobbig då jag insåg att hälften av tiden är kvar och dagarna började bli väldigt lååååånga och seeeeega. Jag var trött på att ranta runt i skogen och ville göra något annat. TVÄTTA!!! Jag kan ju handtvätta mina kläder (det fanns ingen tvättmaskin) så får jag ju tiden att gå! Sagt och gjort! Men jag kan ju inte tvätta allt på en gång, då har jag ju inget att göra de andra dagarna. Jag delade upp tvätten och tog 1-2 plagg varannan dag ungefär. Tiden gick och det kändes bättre. Detta var några utav de ”arbetsuppgifter” jag gav mig själv för att få dagarna att gå lite:

Tvätta

-Duscha

-Borsta tänderna gjorde jag ganska frenetiskt! 4-5 ggr/dag. En utav tjejerna berättade efteråt att hon trott att jag gått iväg och smygrökt cigaretter för att jag borstade tänderna så ofta, hahaha!

-Tandråda tänderna

-Pilla bort nagelacket från naglarna

-Dra bort kluvna toppar från mitt  hår

-Vika om mina kläder i resväskan, detta gjorde jag i princip dagligen

-Ordna saker i min nessecär

Sjukt roliga saker jag hade för mig va?! Haha, galet! När det var fint väder kunde man ju sitta ute ett tag och få lite sol på sitt bleka ansikte. Men det tröttnade jag med på till sist.

Dag 7: Helvetesdagen. Den här dagen vill jag nästan helst glömma. Fy fan va hemsk den var! På den sjunde dagen kom alla mina tankar, som en bomb slog de ner och förstörde all min sinnesro. Jag gick omkring med hjärtklappning och fruktansvärt hemska känslor i magen hela dagen. Ni vet sådana där känslor man får i magen när man får veta att något dåligt och hemskt har hänt. Meditationerna gick åt helvete för mig hela den här dagen. Jag kunde inte för mitt liv koncentrera mig. Minnena kom ikapp mig och slet sönder mig inombords. Under ett utav eftermiddagspassen hände något- jag såg ett tecken. För mig var det ett tecken att fortsätta kämpa, ett tecken på att allt skulle bli bra. Vad var tecknet då? JO, under ett utav meditationspassen så drog kvinnan som satt framför mig på sig sin filt över sina axlar, eftersom jag var så okoncentrerad hade jag stundtals mina ögon öppna (vilket man inte ska ha i meditationssalen under passen) och då såg jag när hon drog den beiga filten över axlarna. På filten hade ett litet hjärta utformat sig!!! På riktigt! Det var ett klart och tydligt hjärta där, mitt på hennes höger axel!!! Det var alltså inget ditsatt märke som sytts på, det var en enfärgad, beige filt som helt plötsligt hade ett litet men tydligt hjärta på sig. TACK, tack för det lilla tecknet, det gav mig hopp och så mycket värme att jag kunde andas igen. Nya tag!

Dag 8: Jag fick en ”aha-upplevelse” den här dagen. Jag fick känna hur det kändes när ett utav mina ställen (torson) där jag haft svårt att känna förnimmelser under hela vistelsen, lossnade. Detta pga varje gång när jag ”scannade” och kom till bröstet och började gå neråt så började mitt hjärta bulta stenhårt, vansinnigt hårt och när jag sedan kom ner till magen så kom den där hemska magkänslan jag skrev om tidigare. Jag hade hela tiden trott att det är för att jag scannar där som dessa känslor sätt igång- en del utav processen tänkte jag. Inte förrän senare den dagen insåg jag att just dessa känslor är ju mina ”dåliga” förnimmelser. Jag började därefter att jobba med de ställena under meditationen och de hemska känslorna blev svagare och svagare.

Dag 9: Det är nu dag nio och dag tio kvar. Det kändes konstigt, tar det slut nu alltså? Tankar som kom var: ”Jag vill inte åka hem, jag vill stanna är för här kan ingen skada mig, här kan ingen svika mig, ljuga för mig här kan ingen nå mig. Här är jag trygg, trygg mot alla hemskheter som händer därute i den riktiga världen”. Men det är ju därför jag var där, för att få verktygen att kunna tackla den riktiga världen och de motångar som kommer. För kommer de gör de, de gör det för oss alla.

Dag 10: Idag fick vi veta att klockan 10.00 skulle vi få börja prata igen. VA? IDAG!? Neeej, jag vill inte börja prata, varför ska vi prata?! Vi skiter i det, tänkte jag. När klockan slog 10 började skratt och ivriga röster fylla höstluften. Jag gick in på toaletten. ”Jag vill inte prata. Vad ska vi prata om!? ”tänkte jag.  Men skärp dig nu Denice!!! ” Jag tog ett djupt andetag, smackade till mig själv i ansiktet några gånger och gick ut till de andra. Det första orden jag sa var: ”Jaha, så vi ska prata nu alltså? Märkligt.” Men sedan var man igång och det var så fantastisk kul att äntligen få röra på smilbanden och få se liv mina medsystrars ansikten! Så härligt så härligt att jag genast glömde bort de tankar jag hade innan. Efter 10 dagar i total tystnad så har ju inte ansiktet används speciellt mycket. Vi har gått omkring som levande döda. Inte en min har synts hos någon och det är ju väldigt märkligt att dag efter dag se 39 st andra kvinnors totalt uttryckslösa ansikten. Man är ju van att prata och att se folks levande ögon lysa, se mimspelen i ansiktet, gesterna man gör och för att inte tala om kroppsspråket. Allt det var ju dolt under dessa dagar.

Den här dagen fick vi lite lyxigare mat, nachos med vegetarisk röra, SÅÅÅÅ GOTT!!! Vi fick till och med middag, hahaha! Dock reagerade magen rejält på de större matintaget och man fick sansa sig efter det.

Dag 11, hemgång: Vi startade dagen med ett sista meditationspass följ av ett föredrag. Sedan åt vi alla frukost tillsammans och det kacklades hej vilt bland alla killar och tjejer. Ja, nu fick vi även prata med männen. Vi städade våra rum, packade och fick hämta ut våra värdesaker och telefoner. När jag satte igång telefonen igen fanns där så underbara mess från nära och kära och på FB hade ni skrivit så fina lyckönskningar till mig att tårarna fyllde mina ögon och jag kände en sådan härlig, varm känsla i hela mitt hjärta.

Summa summarum:

Jag är otroligt glad att jag äntligen kunde gå kursen och jag kommer att gå den igen och igen och igen. Ja, en gång per år tänker jag gå den. Detta för att kunna fördjupa mig ytterligare i min meditation.

Det var verkligen svinjobbigt emellanåt, obeskrivligt jobbigt, men samtidigt är det för mig så värt det. Det är värt varenda sekund utav lidande. Åker man dit så behöver man bestämma sig, bestämma sig för att det här ska jag slutföra. Du behöver se ditt mål och vara totalt fokuserad på det under hela vistelsen, det hjälper enormt. Men se till att bestämma dig till 100% innan du åker.

Det är nu jobbet börjar på allvar, det är nu jag ska få till 2 timmars meditation per dag, 1 timme på morgonen och 1 timme på kvällen. Det är en helt ny rutin som jag behöver och vill få in i mitt liv. Jag har nu mediterat hemma och GAAAAH vilken skillnad det är. Det är så mycket ljud och andra störningsmoment härhemma än vad som fann där, vilket inte är så konstigt. Man har i bakhuvudet allt de som ska göras under dagen, det har varit och är en utmaning att släppa sådan nu när man är hemma. Men det kommer att gå, men ihärdig träning så går det- precis som med allt annat.

Om ni har några frågor så känn er fria att ställa dem så ska jag svara så fort som det går och så gott jag bara kan. Hoppas ni känner att ni fått lite mer vetskap om vad jag haft för mig dessa 10 dagar nu. Tack för att du tog dig tid att läsa det här <3

Lite bilder från centret som jag lånat från deras hemsida:

En överblick utav hela centret:

Flygbild_01

En liten del utav framsidan, här inne i det stora huset var det matsalar och föredragssalar. Den lilla delen till höger är meditationssalen, where all the magic happens <3

csm_sobhana-04_3b3660b7ec

Här är meditationssalen. Till höger satt kvinnorna och till vänster satt männen:

csm_sobhana-10_ffb54af1de

Här nedan är vackra bilder på det promenadstråk vi gick på i skogen:

csm_sobhana-14_226f423146

csm_sobhana-15_a7eb31e87e

29 oktober, 2015 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
1 30 31

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.