På måndag sker det alltså- tillbaka till jobbet och vardagen. Det låter sjukt deprimerande men det är det ju inte juuuu! Dagarna ska gå framåt, vardagen behöver komma tillbaka så en kan jobba mot sina mål, drömmar och utvecklas. Så ser jag på det. Det gör jag nu i alla fall. Förut hade jag ångest när semestern var över, ångest bara helgen tog slut. Jag ville bara få vara mer och mer ledig. Då trivdes jag inte med mig själv tillräckligt för att kunna hitta ett mål i mitt liv. Jag har länge funderat på vad jag faktiskt vill göra med mitt liv, karriärsmässigt menar jag då.
Jag bara gick till jobbet för att jag var “tvungen” som så många andra. Det gör jag nu med på ett sätt MEN den stora skillnaden är at jag nu har ett sådant tydligt mål- jag vet vad jag vill göra “när jag blir stor”. Är det någon som känner igen sig i det?
Det känns fantastiskt roligt att nufaktiskt veta vad jag vill göra!!! Roligt, spänannde och det är framförallt väldigt, väldigt utmanande.
Det kommer att ta tid att komma dit jag vill. Tid och extremt mycket hårt arbete, men vet ni, JAG ÄR FAKKING REDO!!!
Från att inte veta alls vad jag vill göra, eller neeee. Rättare sagt: från att nu kunna sålla bland aaaaallt som jag tycker är kul, intressant och roligt som jag skulle kunna tänka mig att jobba med, har jag nu på senare tid känt mer och mer.
Vad har jag känt då? Jo, hur jävla klyschigt det än låter så känner jag att jag har ett kall?!?!??? Javeeeet, jag vet verkligen hur det låter…men så är det.
Kortfattat: jag vill och kommer att jobba med att “hjälpa/rädda” människor, djur och vår planet. Hjälpa oss alla att överleva och leva som vi enligt mig bör: lyckliga och i samklang med djur och naturen som vi lever i ?
Exakt hur det ska gå till eller exakt vad jag ska göra för att komma dit är det en del lösa trådar kvar för mig att knyta samman. Men det här är som sagt en lång process som kommer att utvecklas under hela mitt yrkesverksamma liv, and i love it!!! Mina “små” insatser kommer ändå att göra skillnad, en skillnad som jag faktiskt nu i dagarna kommit till insikt med: JAG GÖR FAN SKILLNAD?!!! Den känslan är helt magiskt ?
Luddigt? Haha, ja en del va? Men det kommer att bli så bra, det känner jag och det triggas jag utav. Det känns som att jag håller på att “bygga” något. Bygga något vackert, hållbart och välbehövligt ??
Oj? Vilket inlägg?! Jag som bara skulle lägga upp receptet på min bärpaj jag gjorde igår? HAHAHA! Nåja, det receptet kommer lite senare, nu blev det andra filosofiska tankar istället.
Igår trotsade jag vädret och hade på mig en vääääldigt tunn och somrig topp! Kände mig fin, somrig och lite extra glad ? Jag vill absolut inte erkänna att det börjar bli svalare ute…buuuäääääh! ?
