För ca 3 veckor sedan blev jag mfl inbjudna till en intervju för ett reportage som skulle handla om vegansk mat i Västerås stad, vad vi tycker och tänker kring vegansim mm. Det var VLT, vår lokaltidning som stod för reportaget. Klart jag är på- tänker jag! Jag vill ju absolut vara med och sprida veganism i stad, Sverige och ja hela världen. Perfekt tillfälle.
Vi skulle ses Kalle på Spången- det är ett fik här i stan som precis har börjat med vegansk mat och fika, toppenbra verkligen!
Sagt och gjort, vi kommer dit och det första jag får utav journalisten är ett slappt handslag, hon ser mig inte ens i ögonen och börjar med att säga “aaah, alltså jag har rätt bråttom så vi lär köra igång nu på en gång”.
Vi kör igång och hon är hela tiden väldigt otrevlig, känns sjukt ointresserad och när någon utav oss råkar “snöa in oss” på något så suckar hon lite och säger “mm, aaa, ok men nu är det såhär att vi ska prata om det här och det här”, en hemsk attityd och jag var så nära på att gå därifrån flera gånger men jag andades, tog mig i kragen och tänkte att; it´s for a good cause, vi alla är här för att sprida veganism och det är kärlek. Hon ska inte få förstöra det nu.
När jag idag läser artikeln så blir jag förbannad. Jävligt dåligt skrivet utav journalisten! Det hon valt att sätta på pränt utav aaaallt viktigt jag har sagt som handlar om VARFÖR jag bytt kost, mina etiska värderingar och val och VARFÖR jag har dem, VARFÖR jag inte vill kalla mig för vegan, VARFÖR jag tycker det är viktigt att läsa på och lära mig mera om veganism, VARFÖR jag anser att det är så viktig att se på detta ur ett globalt perspektiv, inte bara från “ens egen lilla värld”- för att vi ska kunna bo kvar på den vackra planet vi är på väg att förstöra genom skövling, utrotning utav våra djur och annan miljöförstörelse. Det hon skriver är: “Denice som blev vegan i januari (jag kallar mig inte för vegan!) och är ensam i sitt kompisgäng om att vara det gläder sig åt att få träffa likasinnade emellanåt.
– Jag lagar alltid vegansk mat (eh, ja, jag har ju bytt till vegansk kost?). Min sambo är inte vegan, men tycker det jag lagar är gott (hur intressant är det?!). För mig är det viktigt att umgås och prata med andra veganer för att kunna förkovra mig (jag känner exakt NOLL veganer så jag umgås inte med “dem”, och i och med detta placerar hon oss i ett fack. Ett fack för veganer- som om det är ett speciell liten jävla grupp människor! Här var jag supernoga med att förklara varför jag inte vill kalla mig vegan, men det struntade hon i).
Men vänta VA! Va, va VA!??? Var det de hon kände var intressant för tidningen?! Jag tycker att det är otroligt pinsamt då jag porträtteras som en tjej som har noll koll, bara hakat på någon “trendig diet” och som tydligen hänger med andra veganer. Jag som brinner för det här och verkligen vill få ut budskapet till Västeråsarna, Sverige ja hela världen ju! Usch vad upprörd jag blir.
Jag kommer till och med vara så barsk att jag ska skriva till högst ansvarig på tidningen och berätta om mötet med journalisten och även besvikelsen över att hon skrivit så fattigt.
Nåja, lite vettigt kom ju fram i reportaget från de andra hon valt att skriva om. Nästan så jag kände att det var just mig hon hade något emot? Vad vet jag, kanske var det så, kanske inte inte oavsett så vill jag inte porträtteras som någon platt och åsiktslös kvinna!
Här är en länk till hela reportaget om ni vill läsa: http://vlt.se/kulturnoje/1.4019219-de-haller-koll-pa-stans-veganfika
