Meditationen…

Ok…jag ska verkligen försöka förklara vad som hände, vad jag kände under meditationen jag skrev om lite kort här i tidigare inlägg. Jag gjorde inte som “vanligt”…det finns säkerligen några som inte känner att “man kan/ska göra så” eller har åsikter om hur jag mediterade här. Men vet ni, det struntar jag i. Det här var en utav de mest intensiva meditationer jag vart med om efter jag gick “Vipassana”-kursen och den har nu sin plats i mitt hjärta. Jag kommer aldrig att glömma den här dagen <3

Jag tog mig alltså ut- packade lite kaffe, frulle min målarbok, pennor och filt, sedan åkte jag ut till ett ställe här i Västerås där jag vet att det är väldigt lite folk. Min intention var att vara utomhus för en gång skull, yoga lite lätt, rita, filosofera, dricka kaffe och meditera lite.

Jag såg platsen jag skulle sitta på med en gång. Där är rätt! La ut min filt, plockade upp mitt “nick nack” och satte i hörlurarna i öronen, på med musik- den musik jag lyssnat på en miljon gånger, alltså inget nytt. Anledningen till att jag skriver det kommer ni förstå lite senare.

Jag drack mitt kaffe men ville inte äta något, kände med ens att jag ville resa på mig, gå runt, känna på träden,stenen, det torkade gräset, kvistarna som låg på marken. Det gjorde jag. Tittade ut över den frusna, snötäckta isen. Så vacker det är här! Jag ställde mig vid det stora trädet som var bredvid mig. Tittade upp i trädkronorna, såg hur det vaggade i vinden… la kinden mot trädets bark (jag veeeet, låter så jävla kylschigt som nån töntig, flummig film) och fick gåshud?! Ok, jag fick alltså gåshud nu av att lägga min kind mot trädets bark?! Heheh….eeeeh…ok..?

Det var en mycket märklig känsla…den gjorde att jag ställde ifrån mig kaffet och började yoga. Bara yoga… gjorde det som kom mig för, utan plan mer än att jag gjorde det min kropp ville. Jag satte mig sedan ner i min meditationsställning, den ställning min kropp känner igen. NU var det dags, dags att sluta ögonen och bara vara.

Musiken spelade men jag la ingen värdering i vad som spelades- det är musik utan ord,bara ljud och som sagt musik som jag lyssnat på en miljon gånger innan. Det var inget som skulle kunna få mig att tänka “men den här var ju bra” för jag har hört dem så många gånger innan. Jag vet inte hur länge jag satt, vet inte om det var någon runtomkring mig. Jag bara satt. I början kunde jag känna kylan- det var ändå rätt kallt ute. Näsan var kall, tårna. Efter en stund kände jag en värme sprida sig nerifrån och upp? Marken jag satt på blev helt plötsligt varm?  Jag vet som sagt inte hur änge jag suttit innan detta började hända. OK, det blir varmt, då är det så, släpp det. Det gjorde jag.

Nu började det hända något i bröstet. En liten våg? Tänk er en strandkant där små,små vågor sköljer in. Lugnt, behagligt och skvalpande. Det var skönt, behagligt. OK, det är behagligt, då är det så, släpp det. Det gjorde jag.

Känslan i bröstet gick från att vara skvalpande små, små vågor längs en strandkant till att sakta men säkert bygga upp sig. Det blev större och större vågor (jag minns inte någon exakt övergång) och sedan satt jag där med ett stort, magnifikt, brusande, virlvande, fantastiskt vackert vattenfall mitt inuti bröstet! Det var som att hela mitt bröst öppnat upp sig, så som man öppnar en bok på mitten och därifrån så öste vattenfallet ut. Nu kom tårarna- och det även i skrivande stund, kan inte hålla tillbaka dem! Bara minnet utav den här upplevelsen får mina tårar att rulla!! Rulla utav lycka, inget annat <3

Tillbaka till meditationen. Jag satt där och verkligen försökte att inte “tänka-tänka” på vad som hände utan bara vara i det. Det är lättare sagt än gjort. Det jag har jag lärt mig på Vipassana att du ska inte försvinna bort, känna för mycket, lägga värderingar i vad som händer eller leka “förnimmelse-leken” som de kallade det för. Att leka förnimmelseleken är när det blir sådär skönt, behagligt att du bara vill försvinna bort i den sköna känslan. Det ska du inte, du ska släppa det. Var bara. Svårt att förklara men jag hoppas ni förstår. Där satt jag alltså med vattenfallet i bröstet och tårar som sakta rullade nerför mina kinder men kunde inte och ville inte släppa det. Jag ville vara i det, jag älskade varje sekund och lät mig själv vara där. Jag lät mig vara i det, bli uppslukad utav det, låta det växa inuti mig. Låta känslan få krypa in i varje lite skrymsle i min kropp och sinne. Stundtals kändes det som jag lättade från marken, det var riktigt sjukt!!!??? Hela min kropp var en enda kraftig vibration och jag kände värmen från marken stråla upp under mig. Wow säger jag bara!!!

Det här var otroligt, otroligt intensivt och jag vet som sagt inte hur länge jag satt. Har ingen aning om tiden, rummet eller något -bara att när jag sedan öppnade ögonen var förstummad. Vad hände precis? Vad fan hände!?

Jag la mig ner på marken och tittade upp på himlen. En tanke som jag inte kunde släppa och som jag inte kunnat släppa än är: “Connectade jag med Moder Jord nu?! “Det är den första och enda tanken som snurrar i mitt huvud. Jag kan inte släppa det!!! Det är min sanning- jag fick där och då kontakt med vår Morder Jord <3

Tro mig, jag vet hur det låter. Jag ser hur det ser ut när jag skriver det. Flummigt som fan. Nej jag har inte gått och blivit tokig. Jag är lika frågande som ni. Men vet ni, det känns helt otroligt!!!

Ok, så nu till varför jag skrev tidigare att “man kan/ska inte göra så” när man mediterar. Alla tekniker ser olika ut, jag kan bara och har endast praktiserat just Vipassana. Där säger man att du helst inte ska vara utomhus och meditera när man är ny meditatör som jag. Det finns för mycket störningsmoment runtom som kan pocka på din uppmärksamhet. Musik, musik ska du heller verkligen inte lyssna på samtidigt som du mediterar. Men, det är vad de säger, vad just den läran lär oss. Det jag gjorde nu var att blanda det jag lärt mig på Vipassana, dock utan att ha planerat det i förväg, jag bara kände för att ha musik på den här gången helt enkelt, och att vara utomhus. Är det fel? Kan det finnas något fel i det här när jag kände som jag gjorde? Nej, det kan jag inte tycka. Det finns “regler” och en massa tyck och tänk kring allt- kring hur du ska yoga annars är du inge riktig yogi, hur du ska meditera annars är du ingen riktig mediatör and so on. Såhär säger jag: FUCK IT! Gör det som känns bra och rätt för dig. Sedan är alla de här teknikerna fantastiska verktyg som jag tycker att man ska (om man vill) lära sig och vara nyfiken på. Det finns precis som med träning, en hel uppsjö med olika tekniker för att “komma i form”, det finns även en hel uppsjö tekniker för att meditera. Hitta det som passar dig.

Nu säger jag inte att jag alltid kommer att vara utomhus och lyssna på musik när jag mediterar, nej nej. Men då gjorde jag det- och fick vara med om en utav de starkaste upplevelserna jag vart med om. SÅ, det var nog allt….tack för att du orkade läsa 🙂 Love <3