Att få inspirera <3
Det blir alltid samma sak när jag får såhär fina mail skickade till mig- jag börjar gråta. Inte för att jag blir ledsen- eller jo, både och kan jag säga. Både och för att det är så jävla trist att vi har den här hetsen över oss hela tiden. Hetsen med träning, kost, magrutor, va starkast i världen, vara snyggast och bäst i världen and so forth.
Tyvärr är ju jag med en del utav detta sjuka ekorre-hjul. Jag har själv känt hetsen, pressen osv. och gör det fortfarande emellanåt. Det är mycket mer sällan idag än för 1 år sedan, men det finns där. Osäkerheten smyger sig sakta på mig då och då.
Jag hoppas innerligt att det jag gör här i bloggen är mer inspirerande än tvång. Glädjande istället för ångestfyllt. Jag hoppas att ni blir nyfikna och sugna på att äta de hälsorecept jag lägger upp- att ni blir taggade till träning/yoga och att ni blir glada av att kika in här då och då. Att ni känner att ni kan ta del utav det jag skriver om här- att det inte känns som något “som svävar däruppe”, som något “onåbart” för att ” hon har ju tränat i så många år så jag har inte en chans”. Det får jag nämligen höra ofta men jag har väl också börjat någonstans? Jag har inte fått ett skit gratis kan jag säga. Jag har inga “tränande” i familjen, det är ingen förutom min Pappa som tränar och har ett intresse för det – Pappa som jag för övrigt inte ens vuxit upp med, så där kan man inte heller säga att jag haft “nära till träning” pga av föräldrarna. Jag har jobbat mig till “allt”, vad allt nu innebär. Det finns tex inte någon i min vänskapskrets som yogar. Så att börja med det var ju rätt ensamt, men jag tog mig till klasser, kollade upp saker på nätet, läste, kollade videor, tränade och tränade och till sist började jag känna en skillnad. Det tog tid men det gick, bara man ger sig fan på´t!
Bara skit i sådana negativa tankar!! Ja, SKIT I DOM helt enkelt. Kan jag kan du- utefter dina förutsättningar, mål och disciplin.
Nåja, nu har jag hetsat upp mig så då kan jag ju berätta att jag även blir sjuuuukt glad av att läsa sådana mail då jag får veta att jag faktiskt kan hjälpa till på ett litet hörn. Att någon får upp ögonen och stannar upp för en sekund, ser på sitt beteende och gör nya mer hälsosamma val i livet, mentala som fysiska. B.A.L.A.N.S
Det här mailet är från en tjej som jobbat i träningsbranschen i flera år precis som jag själv. Tränat/tränar väldigt mycket och har den här hetsen och pressen över sig, precis som jag själv haft och har ibland. Ja… ni får läsa mailet själv här nedan.
“Hej Denice. Vill bara säga att jag följer din resa me både mat, din träningsform o dina tankar/idéer som du delar med dig. Jag inspireras enormt o känner bara wow om man kunde nå dit en dag. Vilket driv o vilken förebild du är ? En dag önskar jag att kunna ta mig ur denna tränings hets o bara finna en ro i att njuta oxå, jag kommer dit en dag förhoppningsvis o d tack vare inspirerande människor som dig ? tack ❤”
Till författaren av detta mail: Tack återigen rara du för att jag fick ditt tillstånd att dela med mig av ditt mail här. Det är som jag sa viktigt, så otroligt viktigt att inte glömma eller låtsas om att det här problemen inte finns. Kan jag kan du! Du är fantastisk- glöm aldrig det <3